Ken
2018-09-22 02:54:06 UTC
Majoriteten av väljarna anser att invandringen är för stor. Ändå röstar
man på partier som vill öka den. Svaret finns troligen att finna i att
systemmedias skrämseltaktik haft effekt, trots att allt fler i dag
genomskådar den. Att bygga alternativa medier ter sig nu ännu viktigare.
Enligt opinionsinstitutet Demoskops regelbundna undersökningar vill en
majoritet av svenska folket minska invandringen. År 2016 var det hela
70 procent som svarade att invandringen är för stor, medan bara sju
procent svarade att den är för liten. Så sent som i april i år
rapporterade DN att andelen som anser att Sverige ska ta emot
”betydligt färre” migranter har dubblats sedan 2015 till 40 procent.
Ändå har vi i dag ett valresultat där invandringsextrema partier har
gått framåt, inte minst Centerpartiet vars partiledare Annie Lööf vill
att Sverige ska ta hit tiotals miljoner invandrare från tredje världen.
Jag vet, det låter som ett skämt eller en överdrift, men Centern
förespråkar en arbetskraftsinvandring enligt den modell Kanada har.
En SVT-journalist påpekade att Sverige då skulle öka sin befolkning
till 40 miljoner, varpå Lööf svarade:
– Ja, absolut. Så länge människor kan komma hit, arbeta, försörja sig
själv och driva företag, integreras så ser jag inga problem med detta.
Centern var det parti som ökade mest efter Sverigedemokraterna.
Även Vänstern och Kristdemokraterna ökade ordentligt, också de på
motsatt sida om invandringsfrågan. Det är tydligt att polarisering i
samhället har ökat. Det handlar inte längre om en rent politisk fråga,
utan om vem som är god och ond. Det är en infekterad fråga som
sliter isär familjer och vänskapsrelationer.
Som debattören Karl-Olov Arnstberg konstaterade i NyT v.23/2018 var det
liberalen Bengt Westerberg som först legitimerade denna attityd när han
lämnade SVT:s valstudio år 1991 då Ny Demokrati skulle delta. Främst har
det dock varit systemmedia, och politikerna i andra hand, som skapat en
sådan hätsk stämning. I stället för att föra en sansad debatt, låter man
aldrig invandringskritiker komma till tals. Man tystar ned och
svartmålar. Man debatterar mot halmgubbar, alltså påhittade ståndpunkter
som man tillskriver invandringskritiker och andra oppositionella
debattörer. Detta i syfte att skapa en bild hos allmänheten om att
frågan är svart-vit, antingen är man god och håller med makthavarna,
eller så är man ond.
Många genomskådar spelet, men uppenbarligen inte alla. Man vill inte
rösta på ett parti som är ”ondskefullt”, även om man gillar dess politik
så som partiet själv presenterar den. Här har alternativ media en stor
uppgift. När undertecknad bevakade valet i Zimbabwe var uppfattningen
bland observatörer från bland annat Förenta staterna och Förenta
nationerna att den sittande presidenten hade stort stöd av alla stora
medier. Man kallade det ett demokratiskt problem att oppositionen inte
fick utrymme samtidigt som den sittande presidenten hyllades.
Vi kan dock konstatera att problemet är ojämförligt värre i Sverige,
där oppositionella tillskrivs olika vansinniga åsikter och motiv.
Regeringen säger åt Youtube att stänga ned till exempel Granskning
Sveriges kanal som granskar makthavarna, och kallar det för att värna
yttrandefriheten. Man förbjuder till exempel Alternativ för Sverige att
hyra scenen i Kungsträdgården, och säger att man gör det för demokratins
skull.
Alternativ media spelar en avgörande roll för att korrekt information
ska nå ut till befolkningen. Utan att ha alla fakta på bordet kan
väljare inte göra ett välinformerat val, något som systemmedia med alla
medel försöker förvägra dem. Nya Tider har vuxit och nått ut till allt
fler. Detta tack vare duktiga skribenter som gräver fram undangömd
information, men kanske främst tack vare alla engagerade läsare som
sprider kännedom om Nya Tider till nya människor. Tillsammans bygger vi
en motvikt som gör att människor får allsidig information – de som en
gång fått upp ögonen för hyckleriet kan ingen propaganda i systemmedia
övertyga tillbaka.
https://www.nyatider.nu/vad-vill-egentligen-svenska-folket/
man på partier som vill öka den. Svaret finns troligen att finna i att
systemmedias skrämseltaktik haft effekt, trots att allt fler i dag
genomskådar den. Att bygga alternativa medier ter sig nu ännu viktigare.
Enligt opinionsinstitutet Demoskops regelbundna undersökningar vill en
majoritet av svenska folket minska invandringen. År 2016 var det hela
70 procent som svarade att invandringen är för stor, medan bara sju
procent svarade att den är för liten. Så sent som i april i år
rapporterade DN att andelen som anser att Sverige ska ta emot
”betydligt färre” migranter har dubblats sedan 2015 till 40 procent.
Ändå har vi i dag ett valresultat där invandringsextrema partier har
gått framåt, inte minst Centerpartiet vars partiledare Annie Lööf vill
att Sverige ska ta hit tiotals miljoner invandrare från tredje världen.
Jag vet, det låter som ett skämt eller en överdrift, men Centern
förespråkar en arbetskraftsinvandring enligt den modell Kanada har.
En SVT-journalist påpekade att Sverige då skulle öka sin befolkning
till 40 miljoner, varpå Lööf svarade:
– Ja, absolut. Så länge människor kan komma hit, arbeta, försörja sig
själv och driva företag, integreras så ser jag inga problem med detta.
Centern var det parti som ökade mest efter Sverigedemokraterna.
Även Vänstern och Kristdemokraterna ökade ordentligt, också de på
motsatt sida om invandringsfrågan. Det är tydligt att polarisering i
samhället har ökat. Det handlar inte längre om en rent politisk fråga,
utan om vem som är god och ond. Det är en infekterad fråga som
sliter isär familjer och vänskapsrelationer.
Som debattören Karl-Olov Arnstberg konstaterade i NyT v.23/2018 var det
liberalen Bengt Westerberg som först legitimerade denna attityd när han
lämnade SVT:s valstudio år 1991 då Ny Demokrati skulle delta. Främst har
det dock varit systemmedia, och politikerna i andra hand, som skapat en
sådan hätsk stämning. I stället för att föra en sansad debatt, låter man
aldrig invandringskritiker komma till tals. Man tystar ned och
svartmålar. Man debatterar mot halmgubbar, alltså påhittade ståndpunkter
som man tillskriver invandringskritiker och andra oppositionella
debattörer. Detta i syfte att skapa en bild hos allmänheten om att
frågan är svart-vit, antingen är man god och håller med makthavarna,
eller så är man ond.
Många genomskådar spelet, men uppenbarligen inte alla. Man vill inte
rösta på ett parti som är ”ondskefullt”, även om man gillar dess politik
så som partiet själv presenterar den. Här har alternativ media en stor
uppgift. När undertecknad bevakade valet i Zimbabwe var uppfattningen
bland observatörer från bland annat Förenta staterna och Förenta
nationerna att den sittande presidenten hade stort stöd av alla stora
medier. Man kallade det ett demokratiskt problem att oppositionen inte
fick utrymme samtidigt som den sittande presidenten hyllades.
Vi kan dock konstatera att problemet är ojämförligt värre i Sverige,
där oppositionella tillskrivs olika vansinniga åsikter och motiv.
Regeringen säger åt Youtube att stänga ned till exempel Granskning
Sveriges kanal som granskar makthavarna, och kallar det för att värna
yttrandefriheten. Man förbjuder till exempel Alternativ för Sverige att
hyra scenen i Kungsträdgården, och säger att man gör det för demokratins
skull.
Alternativ media spelar en avgörande roll för att korrekt information
ska nå ut till befolkningen. Utan att ha alla fakta på bordet kan
väljare inte göra ett välinformerat val, något som systemmedia med alla
medel försöker förvägra dem. Nya Tider har vuxit och nått ut till allt
fler. Detta tack vare duktiga skribenter som gräver fram undangömd
information, men kanske främst tack vare alla engagerade läsare som
sprider kännedom om Nya Tider till nya människor. Tillsammans bygger vi
en motvikt som gör att människor får allsidig information – de som en
gång fått upp ögonen för hyckleriet kan ingen propaganda i systemmedia
övertyga tillbaka.
https://www.nyatider.nu/vad-vill-egentligen-svenska-folket/